aperturescience

Fotografens kommentar, del 1
Jag har nu påbörjat intensiva förstudier inför den relativt komplicerade uppgiften. Eller, nu förvred jag visst sanningen en aning, intensiva förstudier var helt klart en överdrivt. Däremot har jag wikipedia:at en kortis på ämnet. Jag har med detta kunnat konstatera att det hela är ett typiskt pseudokristet fenomen, mer kulturellt än religiöst. Exempelvis nämns Thomas af Aquino, den munk som via sin kärlek till de gamla grekerna har bidragit mest till kyrkans syn på djur. Alltså, allt det där som kristna babblar om som har med att människor är överlägsna djuren (och därmed inte har några plikter mot dem) är alltså en tolkning av Aristoteles filosofi och inget religiöst. Kanske en av de större lögnerna inom kristendomen och helt klart anledning nog till att jag har utvecklat ett så starkt förakt för TaA. Att han nämns i samband med dödssynderna är alltså ett tydligt tecken på att de inte är direkt bibliska utan mer framfilosoferade för att skrämma människorna till att dedikera sina pengar, jag menar liv, åt Gud. Däremot kan jag inte förneka att de är starkt kopplade till den kristna guden och man måste hela tiden ha Honom i åtanke för att förstå bakgrunden till dem. Ta till exempel lust eller frosseri. Visst, de kanske har sina osympatiska sidor men framförallt är de bara opraktiska för individen då de ökar sannolikheten för hjärtekross, könssjukdomar och extrem fetma. Men att bli bestraffade med evig fördömelse? Låter lite hårt, om man tolkar dem ur ett ateistiskt perspektiv. Om man istället tar an hela gudabiten som menar att synden resulterar i ett större avstånd till Gud och ett liv med rakad knopptopp och en brun klänning, ja då kanske det faktiskt är mer logiskt.
Hur jag ska ta mig an uppgiften är fortfarnade för mig okänt. Det lär bli ytterligare en del förstudier innan jag vågar greppa kameran. Skönt nog känner jag mig rejält taggad inför uppgiften och har redan börjat spåna på idéer. Som vanligt är jag dock måleriskadad och bygger upp scener i huvudet som jag vare sig har miljöer, rekvisita eller modeller för. Damn(ation)!
/Hanna

Uppdragsgivarens utlåtande.
Jag vet att jag var elak när jag gav henne metalluppdraget. Det har inte riktigt varit frustrerande på det sättet som det "brukar" vara att fotografera blank metall då problemet vanligvis brukar vara ovälkommna reflektioner i den blanka metallen men eftersom att Hanna inte fick ett specifikt objekt att fotografera så fick hon ju använda sin fantasi bäst hon ville.

Jag tänker gå emot mig själv litegrann och godkänna den här bilden. Anledningen att jag går emot migsjälv är just att jag inte godkände den första bilden på uppdraget "utveckling" för att den handlade om just hennes utveckling mot sin rädsla för höjder som behöver en alldeles för lång bakgrundsförklaring för att den första bilden hon lämnade in skall gå att koppla ihop med ämnet "utveckling". Däremot så var grov ångest inför en svår uppgift lite anledningen till att jag valde just metall för alla som skall fotografera metall genomgår en viss mängd ångest inför uppgiften även fast den inte är lik den ångesten Hanna upplevde.

Hur som helst så har hon i och med sitt självporträtt fångat både ångest och blank metall i en och samma bild och får därför en bit kaka. Godkänt! /erik

Uppdrag 1.
Det första uppdraget var väldigt enkelt. Rymd.
Eftersom att jag inte visste vilken nivå jag skulle lägga uppdraget på så gav jag henne ett ganska brett tema att fritt experimentera med. Inför uppdraget fanns inga begränsningar utan Hanna hade lika fria händer som temat på uppdraget omfattar. /erik

Fotografens motivering:

Om det är något den gamle refven och tillika föreläsaren Bo Styf (som för övrigt alltid stampade omkring i ett par smutsgråsvarta gummistövlar och aldrig famlade (på det där förvirrade viset som bara han och världens övriga matematikprofessorbefolkning kan) utanför dörren utan sin mystiska lilla axelväska vars okända innehåll spenderades många raster för oss oskyldiga färskingstudenter att diskutera) via Flerdimensionell Analys 6 p lade tillrätta för mig är att rymd är detsamma som volym. Typ. Därför var det volym och inga schwomschowm-lasersvärd/ljussablar som poppade upp när jag fick uppdraget Rymd. Det trixiga med volym, bara, är att det tack vare logikens järnhårda näve begränsas av en yta och jag var
f u l l k o m l i g t ointresserad av ytan. Tomrummet är det viktigaste, ffs, det vet ju t o m min krokilärare och hon pratar som om hon är hög hela tiden (så kan det gå när man spenderar sitt liv inandandes balsamterpentin och/eller folhögskoleskabb).
Så jag började fundera.
Och jag funderade.
Ett tag var jag till och med ivrig att få skulptera lite själv, bara för att styra upp situationen. Men en skulptur skulle vara lite att komma ifrån ämnet och att inte ta steget fullt ut mot fotografin (föreställ er mig sittandes i ett mörkt hörn, med oljefärg krigsmålat i ansiktet (inte helt hälsosamt), försvarandes med vässade penslar mot alla som försökte göra intrång på mitt område…ungefär så var jag till en början när jag började tänka på att köpa D80:n, som om det på något vis skulle inkräkta på måleriet).
Men så till slut kom jag på det. Någonstans begravt i minnet fanns en neonskulptur som exakt kunde uppfylla mina krav på ”volym utan yta”.
Klick.
Klar.

Svårare än så var det inte. Sen att det dessutom blev lite piuhpiuh (ja, så låter laserpickadoller) skadade knappast. /Hanna

Uppdragsgivarens utlåtande:
Klart godkänd. När jag delade ut uppdraget tänkte jag rymd som i science-fiction med yttre rymden, laserkanoner och utomjordlingar. Jag visste att Hanna skulle tänka rymd som i utrymme men jag trodde inte att hon skulle lyckas med att fånga en bild som innehöll både en sci-fi-känsla och rymd som i utrymme. Men som bilden här ovanför visar så lyckades hon helt perfekt med uppgiften och när jag såg den visste jag att det inte skulle räcka med att höfta iväg uppgifter hur som helst utan att det krävs lite tankeverksamhet från mig som uppdragsgivare för att kunna möta och mata hennes talang och fantasi. /erik