Metall
Uppdrag 3.
Fotografens motivering:
Metalluppdraget tilldelades mig för ungefär en miljard år sedan. Detta har gjort att jag har haft ämnet i huvudet i ett antal månader utan att riktigt komma på vad jag skulle göra med det. Åtminstone fyra bilder (här, här, här och här) till min vanliga blogg kan tacka denna metallbesatthet för sin existens. Dessvärre har jag haft sjukt höga krav till den här bloggen, vilket har gjort att jag låst mig själv, tror jag...och inte riktigt våga presentera en lösning på uppgiften utan istället ratat alla mina idéer. Men jag måste komma vidare, så att jag får fler uppgifter och fortsätter att träna träna träna! Så här kommer den: en bild på min allmänna metalluppdragsfrustration. För att symbolisera metall både framför och bakom kameran (jag har lärt mig från förra uppdraget, därav smyckena!). Och jisses, vad jag älskar att fota människor. Inte bara mig själv då, mer folk i allmänhet. Hud, former, liv, rörelse: mums!
PS. Det här har varit en rolig uppgift, även om det inte låter så. Och även om jag misslyckades. Metall är tufft. Om än lite dött. DS. /Hanna
Inför det här uppdraget så valde jag att snäva åt ramarna och sätta in lite begränsningar. Temat är till synes ganska enkelt ("fota en skruv" skulle en grottmänniska tänka och lämna in världens tråkigaste bild) men faktum är att blank metall är en av de absolut svåraste sakerna som går att fotografera ur en ljussättningssynvinkel och eftersom att Hanna inte är en grottmänniska så ska det bli väldigt intressant att se hur det går. Jag läste en väldigt bra bok om ljussättning där de nämnde att fotolärare alltid ger uppgifter som inefattar att fotografera metall för att tortera sina elever (då det som sagt är svårt). När jag läste det kände jag att jag också ville dela ut en sådan plågsam uppgift och... nu har jag gjort det!
Förutsättningarna och begränsningarna för uppdraget är att hon måste använda blixt och det måste naturligtvis vara en bit blank metall på bilden.
Fotografens motivering:
Metalluppdraget tilldelades mig för ungefär en miljard år sedan. Detta har gjort att jag har haft ämnet i huvudet i ett antal månader utan att riktigt komma på vad jag skulle göra med det. Åtminstone fyra bilder (här, här, här och här) till min vanliga blogg kan tacka denna metallbesatthet för sin existens. Dessvärre har jag haft sjukt höga krav till den här bloggen, vilket har gjort att jag låst mig själv, tror jag...och inte riktigt våga presentera en lösning på uppgiften utan istället ratat alla mina idéer. Men jag måste komma vidare, så att jag får fler uppgifter och fortsätter att träna träna träna! Så här kommer den: en bild på min allmänna metalluppdragsfrustration. För att symbolisera metall både framför och bakom kameran (jag har lärt mig från förra uppdraget, därav smyckena!). Och jisses, vad jag älskar att fota människor. Inte bara mig själv då, mer folk i allmänhet. Hud, former, liv, rörelse: mums!
PS. Det här har varit en rolig uppgift, även om det inte låter så. Och även om jag misslyckades. Metall är tufft. Om än lite dött. DS. /Hanna
Uppdragsgivarens utlåtande.
Jag vet att jag var elak när jag gav henne metalluppdraget. Det har inte riktigt varit frustrerande på det sättet som det "brukar" vara att fotografera blank metall då problemet vanligvis brukar vara ovälkommna reflektioner i den blanka metallen men eftersom att Hanna inte fick ett specifikt objekt att fotografera så fick hon ju använda sin fantasi bäst hon ville.
Jag tänker gå emot mig själv litegrann och godkänna den här bilden. Anledningen att jag går emot migsjälv är just att jag inte godkände den första bilden på uppdraget "utveckling" för att den handlade om just hennes utveckling mot sin rädsla för höjder som behöver en alldeles för lång bakgrundsförklaring för att den första bilden hon lämnade in skall gå att koppla ihop med ämnet "utveckling". Däremot så var grov ångest inför en svår uppgift lite anledningen till att jag valde just metall för alla som skall fotografera metall genomgår en viss mängd ångest inför uppgiften även fast den inte är lik den ångesten Hanna upplevde.
Hur som helst så har hon i och med sitt självporträtt fångat både ångest och blank metall i en och samma bild och får därför en bit kaka. Godkänt! /erik
Jag vet att jag var elak när jag gav henne metalluppdraget. Det har inte riktigt varit frustrerande på det sättet som det "brukar" vara att fotografera blank metall då problemet vanligvis brukar vara ovälkommna reflektioner i den blanka metallen men eftersom att Hanna inte fick ett specifikt objekt att fotografera så fick hon ju använda sin fantasi bäst hon ville.
Jag tänker gå emot mig själv litegrann och godkänna den här bilden. Anledningen att jag går emot migsjälv är just att jag inte godkände den första bilden på uppdraget "utveckling" för att den handlade om just hennes utveckling mot sin rädsla för höjder som behöver en alldeles för lång bakgrundsförklaring för att den första bilden hon lämnade in skall gå att koppla ihop med ämnet "utveckling". Däremot så var grov ångest inför en svår uppgift lite anledningen till att jag valde just metall för alla som skall fotografera metall genomgår en viss mängd ångest inför uppgiften även fast den inte är lik den ångesten Hanna upplevde. Hur som helst så har hon i och med sitt självporträtt fångat både ångest och blank metall i en och samma bild och får därför en bit kaka. Godkänt! /erik
Kommentarer
Trackback
